Sipilä och Yle – det är som det ser ut?

Jag gör direkt ett undantag och kommenterar ett icke-lokalpolitiskt ärende i den återuppståndna politikbloggen. Stormen kring Sipilä och Yle svallar vilt och i och med att även jag lockats till att också både tweeta och kommenterat nyheten vågar jag mig på en liten analys ur olika synvinklar. Stormen verkar dela Some-folket på samma sätt som vänster-högerpolitiken. Det finns många dimensioner i den här soppan. I analysen bygger jag på den massmediala iden om att ”det är som det ser ut”.

1. Sipiläs familjepolitik

Den ursprungliga frågan var ju Sipiläs möjliga jäv ifråga om Terrafame. Den frågan är i princip utagerad i och med att JK utreder saken och småningom kommer med ett utlåtande. Fanns det jäv är det sannolikt att vi snart har en ny statsminister, nyval eller så tar landets sed en förlåtande inställning till härvan. Fanns det inte jäv, så fortsätter regeringen som business as usual och vänster-gröna oppositionen fortsätter att hävda att statsministern agerar i eget och familjens intresse, för att fortsätta underminera förtroendet för regeringen. Det är ju alltså vänster-grönas främsta mål i diskussionen, maskerat med rubriker om öppenhet och pressfrihet. Sakliga i debatten har hittills sfp och kd varit. Tiden får visa resultatet av det här. Men inte ser det förstås bra ut.

 

2. Kort kommentarstid på YLE

Då nyheten som YLE publicerar på fredag om Sipiläs kopplingar ges Sipilä via epost 1,5 timmar tid att svara. Här kan man förstås förstå Sipiläs frustration då han inte fått tid att svara; som specialmedarbetare för inrikesministern var jag själv i ganska tät kontakt med mediahusen, för det mesta dagligen att ordna med intervjuer och kommentarer. Här kan väl konstateras, att lite undrar jag över att Sipilä själv håller på och mailar med journalisterna, det borde han ha anställd personal till. Statsministern har flera personer i sin stab som borde kunna sköta presskontakterna; å ena sidan borde journalisten ganska enkelt ha kunnat ordna med sin intervju via mediakontakterna i Sipiläs stab; å andra sidan skulle man kunna förvänta sig att Sipilä skulle sätta sin staff på jobb att kontakta respektive journalister för att rätta till eventuella fel. Här ser det väldigt oproffsigt ut av såväl statsministern som av YLE.

För egen del tog jag ofta kontakt med mediahusen om någonting blivit fel i nyheterna när det gällde inrikesministeriet eller inrikesministern. För det mesta blev det bra diskussioner och fel rättades eller så inte. Ibland ledde det till en sämre kontakt mellan journalisten och specialmedarbetaren. I ett fall spred en journalistpraktikant lögner som kunde klassas som förtal och nära ärekränkning på facebook efter en saklig diskussion om innehållet i dennes nyhet. Men också i det fallet ledde en ytterligare diskussion till att det kränkande och osanna togs bort från nätet och personen bad om ursäkt och jag förlät naturligtvis. Det går oftast att diskutera människor emellan. Också därför ser Yles agerande konstigt ut.

3. Nattarbete på Suomen Kuvalehti

Suomen Kuvalehti å sin sida fick nys om hur saken behandlats internt på Yle. Nu var det Yles chefredaktör som fick se sig ociterad efter att Suomen Kuvalehti gjorde nyheten om att yle tystat ner journalisterna på Yle. Nu var det frågan om att nyheten var skriven mitt i natten och kommentaren från chefredaktör Atte Jääskeläinen var frågad kl. 2 på natten, med någon timme tid att kommentera. Igen, Suomen Kuvalehti, hur tänkte ni här? Ser inte riktigt proffsigt ut.

4. Kris på redaktionen i Yle

Enligt utsago från Yle är statsministern på agendan på redaktionens måndagsmöte. Journalisterna går heta och alla vill fylla sin arbetstid med att göra nyheter om statsministern. Chefredaktören drar i handbromsen och tycker att nu räcker det. Så lär det ska finnas orsaker till det som man inte kan uttala. Journalisterna är chockade, Ruben Stiller utmanar ändå ukasen från ledningen med en varning och hot om uppsägning som resultat.

Inte ser det direkt bra ut. Men ändå ser det ut som om Yles ledning satt ordning på sina ”heta” journalister.

Senare läcker alltihop ändå ut och Susanne Päivärinta grillar sin egen chef i direktsändning. Päivärinta ser säkert sin mission att fungera som avslöjande kraft, men för mig ser det ut som att hon på ett populistiskt sätt försöker sätta dit sin chef till sina kollegers förtjusning. Hon översköljs också av beundrarpost för att hon vågade dra sin chef inför det stora rådet, folkets hatstorm. Ruben Stillers varning å andra sida, dras tillbaka av Yle. Det ser ut som om det skulle vara fullständigt kaos på yle.

Yles förvaltningsråds ordförande persun Kimmo Kivelä å sin sida stöder Jääskeläinen. Också den intervjun gav ett ganska vagt intryck av den politiska ordningen och redan.

Nu faller journalistskarans drev på den egna chefen. Ska media fungera konsekvent nu så ska man snart kräva Atte Jääskeläinens avgång. Det händer också bara några timmar senare, då freelancern Baba Lybeck fixar den nyheten; ”Jääskeläinen kan inte vara kvar”.

Men så läcker det ut ytterligare ett fakta, att Sipilä trots allt hade hotat med att föra Yle till opinionsnämnden för massmedier, om man inte ändrade fakta i Yles nyheter. Har man då pressat Yle? Ja, inte ser det ju riktigt bra ut, detta.

5. Sipilä slutar kontakta journalister och media

Så sade Sipilä på dagens frågetimme i riksdagen. Hur ser det här ut då? Det ser högst märkligt ut, men så har tyvärr också vår statsministers agerande då det gäller media sett ut ända från början. Hur var det med det omdiskuterade TV-talet, till exempel? En högst märklig show från statsministern och likaså från Yle, som utan kritik gick med på upplägget. Visserligen diskuterades det livligt efter det upptåget. Summa summarum så är det svårt att förstå att vår statsminister inte inser att både politiker och media lever av varandra; båda behöver varandra och en fungerar inte utan den andra. Och fortsättningsvis så förundrar jag mig över att Sipilä tycks tro att han måste hålla på och maila med enskilda journalister. Det kan han rimligtvis och absolut inte ha tid med, utan det måste han delegera till sin mediastab.

6. Slutligen

Så är det säkert mer som ska sägas i den här soppan ännu. Både Sipilä och Yle är i en kris just nu, en kris som potentiellt (och om journalisterna får som man vill) leder till någons avgång. Visst kan man i Finland överleva också ett sådant här blamage.

Allra sist så vill jag säga till både politiker och journalister: kämpa på. Jag vet hur det känns när man talar om ”de förskräckliga politikerna” och är den första att säga att man absolut inte bör dra alla i en yrkeskår över samma kam när några kokar soppa och driver drev. Jag vet att det finns proffessionella, duktiga, sakliga, kunniga politiker och journalister ute där, och jag sätter mitt hopp till alla er. Hoppas ni får ordning på politik och mediahus. Snabbare är bättre än senare.

Standard

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.