Se människan i flyktingpolitiken

Det har skett en förändring i hur man behandlar ansökningar om asyl, om man ska tolka utlåtanden från Migri. Det ligger indirekt eller direkt politisk styrning bakom, verkar det som.

Under 2016 har krisen i Syrien med omnejd knappast undgått att beröra någon. För oss i Finland, ett litet land, kan det trots det kännas som en avlägsen kris där stormakterna gör upp om hur krisen borde lösas. På gräsrotsnivå har vi ändå fått ta emot flyktingar i så gott som hela Finland och på så sätt har krisen ändå kommit nära. Vi ser den i de människor som flytt krig, osäkerhet och förföljelse från de orter där de bor. Vi hör deras berättelser om hur det var i hemlandet och hur den osäkra flykten gått till. Vi kan se dokumentärer på TV om hur familjer försöker ta sig över havet i ranka gummiflottar med fejkflytvästar sålda av människor som vill dra nytta av nöden.

2015 under krisens första tid, när flyktingströmmen började, gick statsminister Sipilä ut med att han ämnar ge sitt hus i Kempele till 20 flyktingar att bo i och att han uppmuntrar andra att göra detsamma. Löftet fick stor uppmärksamhet i media och det lät väldigt positivt. Men hur gick det sedan? Huset fick trots allt inte fungera som bostad för flyktingar, utan Sipilä sålde huset för dryga 500 000 euro lite senare.

Finlands myndigheter agerade trots det systematiskt, tog emot alla asylsökande och öppnade nya mottagningscentraler på löpande band. Den stora strömmen kunde hanteras på ett sätt som säkert var det bästa man kunde göra av situationen. När sedan alla asylansökningar började droppa in stod det klart att Migrationsverket fick arbeta under högtryck och man fick i snabb takt anställa och utbilda en mängd nya personer att sköta alla ansökningar.

Under min tid på Inrikesministeriet såg vi det som viktigt att asylprocessen skulle ske objektivt och på rättsliga, lika grunder. Vi kunde och skulle inte lägga oss politiskt i själva processerna. Men regelverket och styrningen om hur processerna ska se ut styrs av politik. Och nu ser det inte ut att gå som på Strömsö på Migri. Någonting har hänt de senaste åren i sättet man behandlar ansökningar, och det ser ut att ligga direkt eller indirekt politisk styrning bakom.

Jag fick nyligen ta del av en beslutstext om varför avslag på asylansökan getts. I texten konstaterar man att man tror på vem personen är, namn, identitet, nationalitet och historia. Man är medveten om det faktum att personens hus har blivit sprängt i bitar. Att man erkänner att personen hotats till livet om personen återvänder, eftersom personen hjälpt till som översättare i en kristen kyrka i Finland. Slutligen har man uppmanat personen att försöka byta namn i sitt hemland för att kunna gömma sig där. Det här är inte den enda historian, utan tyvärr har jag fått höra flera, liknande historier.

I flyktingpolitiken behöver man vara konsekvent och bedömningar ska göras objektivt. Men om man i intervjuer och beredning för beslut direkt kommit fram till att en person kommer att förföljas och hotas till livet om denne återvänder, ja då måste slutsatsen nog bli att man bör få skydd. Man kan inte styra flyktingpolitik med siffror. Man måste se människan i asylprocessen. Det vore också bättre om alla Migris beslut skulle vara öppna, och inte konfidentiella som det är idag. Det är också svårt att diskutera då äkta insyn saknas och det går inte att göra en utomstående bedömning så länge det är så här.

För Sannfinländarnas del så är man tydligen missnöjd med också den nuvarande strama linje som regeringen Sipilä håller. Jussi Halla-Aho ställer upp som ordförandekandidat med just det motivet: att partiet varit för slapphänt i regeringens flyktingpolitik. Det finns alltså målsättningar om ännu starkare negativ politisk styrning istället för att se människorna och deras nöd i den situation de befinner sig i, då de söker trygghet i vårt land.

Standard

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.