Politiska brytningspunkter

En blogg om Sfp och presidentvalet, regeringen och Sannfinländarna och kort om Raseborgspolitiken.

Sfp och presidentvalet

Sfp höll partidag detta veckoslut och det resulterade bl.a. i att en egen presidentkandidat är nominerad i Nils Torvalds. Hela presidentvalet har föregåtts av diskussioner om vem alla som borde sluta upp bakom Sauli Niinistö; till och med Erkki Tuomioja ansåg i ett skede att SDP borde ansluta sig till stödgruppen för Niinistös omval. Störst har väl ångesten varit bland just Socialdemokraterna, eftersom det där å ena sidan saknats en klar utmanare och ett gott alternativ till Niinistö. Å andra sidan skulle potentiella SDP-kandidater med tillräcklig hög profil ta en politisk risk genom att riskera en brakförlust och därmed bränna politiskt trovärdighetskapital. Liisa Jaakonsaari å sin sida tyckte SDP kunde stöda Haavisto. Kvar för SDP verkar bli någon som gärna står i rampljuset, gärna tar åt sig mediasynlighet och inte har så värst mycket att förlora.

Nu ser det ju ut att ändå bli ett riktigt val, även om Niinistö är förhandsfavorit av stora mått. De grönas Haavisto är inte mer en trovärdig utmanare till Niinistö, detsamma gäller Centerns Vanhanen. Varför Vanhanen är presidentkandidat i Centern är för mig ett mysterium, men kanske det var ett smart drag från partiets sida att i god tid sätta stopp för ännu en comeback från Paavo Väyrynen?

Här skapas det ett visst utrymme för alternativa motkandidater gentemot SDP, De gröna och Centerns kandidater. Torvalds kan ha en chans att, genom sin skarpa framtoning i debatterna och genom sin sakkunskap som vi bevittnat i tidigare valkampanjer, utmana och nå understöd. I ett demokratiskt land är det viktigt att visa på alternativ och bredd. Torvalds har också ett uppdrag i att föra fram tvåspråkighetens framtid för Finlands nästa 100 år. Ett annat område som Torvalds kan utmana på är att fungera som motpol till Sannfinländarnas blivande kandidat som möjligen heter Sampo Terho. Niinistö har gjort ett gott jobb som president, men i valkampanjerna tidigare har han ändå valt en aningen luddigare framtoning då det gäller att ta avstånd från Sannfinländsk retorik, sannolikt i hopp om att inte förlora väljare. I det här kommande valet är det också sannolikt att Niinistö satsar just på det, att hålla rätt så neutral profil som möjligt för att inte skrämma bort möjliga väljare. Sauli har trots sin position som stark förhandsfavorit, inte någon lätt kampanj framför sig.  Jag ser framemot den kommande debatten och min röst går definitivt till Torvalds.

Regeringen och Sannfinländarna

Det andra partimötet i helgen var Sannfinländarna, som även där skrällde till med ett val av Jussi Halla-Aho direkt i första omgången. Valet var väntat. Sista spiken i kistan för Terhos kandidatur kom nog efter utnämningen till kulturminister. Det Sannfinländska fältet gillar inte en partielit som dikterar hur man ska välja och det var egentligen helt otroligt att den Sannfinländska eliten inte kunde förutse detta eller alternativt inte förmådde tygla sig i sin iver att föra fram sin kronprins.

Valet av Halla-Aho leder till en mycket svår situation för regeringen Sipilä. Halla-Aho menar preliminärt att han inte är intresserad av regeringsarbete, vill skicka Soini till läktarposition och ämnar utnämna nya ministrar inom kort. I och för sig logiskt; Halla-Aho kan knappast ha kvar nuvarande ministrar i sin regeringsgrupp eftersom han knappast kan ha förtroende för en trupp som aktivt försökte motverka Halla-Ahos val till ordförande.  Med viceordföranden som sågföretagaren Teuvo Hakkarainen och videokändisen Juho Eerola, kan man med fog fundera på hur den ministertroppen i så fall skulle se ut. Kanske den andra videokungen Sebastian Tynkkynen står till förfogande?

Efter Sipilä och Orpo möte med Halla-Aho på måndag kan några scenarion skönjas.

1. Sipilä och Orpo konstaterar att det inte går att samarbeta med det nya Sannfinländarna. Leder till förhandlingar om möjligt utbyte av Sannfinländarna i regeringsbasen. Det skulle vara gynnsamt med tanke på läget i Svenskfinland just nu. Vi har de senaste åren fått uppleva att det varit extremt ogynnsamt att Sfp stått utanför regeringen, medan Sannfinländarna har fått härja på, beskyddade av Soinis person. Sfp är säkerligen redo att förhandla. Här räcker dock inte Sfp till, och kanske den enda möjliga, om än kanske lite motvilliga, partnern skulle kanske ändå vara de gröna. Sdp kommer knappast att vara ett första alternativ för Sipilä och Orpo. Problemet för De gröna är de höga gallupsiffrorna; De gröna skulle just nu gynnas av ett nyval och vill sannolikt hellre vinna ett nyval och regera rödgrönt.

2. Sipilä och Orpo satsar på nyval. Detta skulle leda till att både sote- och landskapsreformen skulle falla (igen). Nyval är knappast ett attraktivt förstahandsalternativ för Sipilä, eftersom hans och centerns ställning skulle dramatiskt försämras. Både Samlingspartiet och SDP ligger före i mätningarna. Centern skulle också förlora sin landskapsmodell och därmed maktposition i landskapen, eftersom den som konstruktion knappast skulle ärvas till nästa regering. Fördelen skulle dock vara att Sipilä skulle undvika skulden för det fiasko som ligger bakom hörnet med både sote och landskapsreformen. Båda reformerna ser nämligen allt mer ut att utmynna i ett fiasko, eftersom olösta frågor tornar upp sig ju längre man går vidare med processen. I detta scenario skulle Sannfinländarna få bära den politiska skulden för floppen.

3. Sipilä och Orpo försöker regera vidare med Halla-Aho. Det kan också vara ett möjligt scenario, och det kan gott och väl tänkas att veckoslutets utspel mestadels är just det, utspel och politisk teater för att ta avstånd från Halla-Ahos politiska profil. I det fallet kommer Sipilä på måndag att meddela att han övertygats om Halla-Ahos vilja att följa regeringsprogrammet och att man inte lägger sig i en regeringspartners personval. Hur som helst kommer ett sådant scenario att bli verkligen en svår väg framåt för regeringen och även nu kommer det att bli grus i maskineriet för reformarbetet. Risken är att den enda framgång som regeringen Sipilä når nu, är baserad på marknadskrafternas eget drag kombinerat med slumpen.

Det återstår att se vilket scenario som realiserar sig. Jag tror själv att regeringen Sipilä har ett genuint intresse för att reformera Finland och bygga för nästa 100-årsperiod. Därför har jag svårt att tro att scenario tre skulle realiseras och att scenario ett är sannolikt.

Kommunalpolitiken i Raseborg

För egen del fortsätter arbetet med riktning sommarledighet. Som fyrabarnspappa med växande barn har allt mer av min tid präglats av faderskapssysslor. Även detta veckoslut, fast jag egentligen kunde och borde ha varit på partidagen och valt presidentvalskandidat, har jag på lördag grillat hela dagen för barnkalasgäster och idag är jag hemma med vår ettåring medan åttaåringen firar kompiskalas, dubbelkalas arrangerat tillsammans med en annan kompis. Det gör jag så gärna och just nu har det varit tre år av lite lugnare liv och leverne utanför den politiska hetluften, med jobb och familjeliv i Raseborg. Förutom mitt enda nationella förtroendeuppdrag som ledamot i delegationen för polisärenden vid inrikesministeriet, har jag fått nöja mig med att skriva blogg och fungera som politisk kommentator.

Förhandlingarna efter kommunalvalet gav mig plats i fullmäktige, Axxells styrelse, ordförande för upphandlingsdirektionen, ersättare i stadsstyrelsen och som ledamot i stadsstyrelsens stadsutvecklingssektion. Så det kan ju tänkas det i sig ger en lokalpolitisk förändring i det läget, åtminstone ser inte arbetet ut att ta slut i första hand.

Valet av ny stadsdirektör i Raseborg sker inom kort. För egen del så valde jag att ställa upp som kandidat och ställa mig till förfogande för vår stad, dels på grund av en vilja att utveckla vår stad och jobba med utmanande och intressanta arbetsuppgifter, dels på grund av att många Raseborgare kontaktat mig och uppmuntrat mig att söka. Responsen under processen var mycket god och jag vill rikta ett tack till alla de Raseborgare som engagerat sig i processen. Även om jag såklart helst förstås fått jobbet, vilket just nu ser osannolikt ut, så har processen gett mersmak av att engagera sig för gemensamma mål. Att genomgå ansöknings, intervju- och responsprocessen i sig gav ju en god erfarenhet att ha i bagaget inför kommande åtaganden och utmaningar.

Det blir intressant att få se vad framtiden kan föra och för med sig.

Standard

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.