Trygghetskänslan och vägen vidare

Terrorattacken i Åbo har skakat oss och vår trygghetskänsla. Även om vi har vetat att det kan hända i Finland likaväl som i våra grannländer är det ändå lika tragiskt då det händer hos oss, i Finland. Åbodådet var en feg handling mot oskyddade, oskyldiga personer, som förtjänar den fördömelse den fått.

Under veckoslutet efter har Finländarna ändå visat sig till med några få undantag, sluta upp i gemenskap mot våld, hat och terrorism. Finland har sörjt tillsammans och med de drabbade, offren och anhöriga. Den reaktionen gör det svårt för terror att vinna fotfäste då vi visar att vi inte är rädda och tänker gå vidare utan att ge vika för hatet. Vi kan med fog också tacka våra myndigheter som agerade mycket snabbt och målmedvetet under hela veckoslutet. En stor styrka i det Finländska samhället är vår högt utbildade och professionella poliskår, som vi har högt förtroende för och som vi litar på, mer än på många andra håll i världen.

Vi har i och för sig skakats av tragiska händelser som förändrat vår känsla av det nya normala tidigare också. Skjutningar i skolor, på offentlig plats och familjemord har hänt redan tidigare. Vi vet också att polisen lyckats stoppa ett antal planerade dåd. Dessa fall har lett till ett ökat samarbete mellan myndigheter, en utveckling av kommunikationen och en omfattande reflektion i samhället över hur vi bättre kan ta hand om varandra.

Det som är annorlunda i Åbomorden är att dessa skulle vara ideologiskt inspirerade i terroristiskt syfte. Frågan om hur förebygga sådana händelser är svår och komplex, men likaväl måste frågan ställas.

Eftersom vi vill att våra säkerhetsmyndigheter ska kunna fortsätta jobba effektivt i en allt mer komplex värld, bör vi kunna se till att förutsättningar för ett gott jobb ska finnas. Polisen, liksom de flesta sektorer i vårt post-2008-samhälle har haft en mycket stram rambudget då den offentliga ekonomin behöver balanseras. Efter reformer, talkon och satsningar, är vi nu i en situation där vi åtminstone enligt regeringen Sipilä ska kunna bibehålla antalet anställda poliser på 7000 de följande fyra åren. Trots det har vi i Finland betydligt färre poliser än i våra nordiska grannländer (1,31 polis/1000 invånare jmf Sveriges 1,99). Också därför bör vi se till att man har de verktyg som behövs.

Vi har från politikerhåll varit bra på att hålla reda på vad som är tillåtet och förbjudet. Men en konkret fråga är den nya spaningslagen och hur den ska utfalla. Det är såklart av yttersta vikt att polisen och skyddspolisen får tillgång till den information som behövs för att få nys om vad som planeras. Här kan vi nog göra en bättre insats och en ny signalspaningslag kan ge nya verktyg för att upptäcka och övervaka vad som planeras.

Samtidigt ska vi förstås värna om ett öppet, fritt och tolerant samhälle. Vi ska försöka förstå och inte missförstå, sades det under veckoslutet, och så är det. Ännu vet vi inte motiven bakom dåden i Åbo, men för egen del välkomnade jag att de religiösa samfunden i Åbo snabbt tog tag i det som hänt, ordnade med andligt stöd och fördömde attackerna.

Standard

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.