Skolbeslutet i Raseborg

Så blev det 13.11.2017 beslutat att återta fullmäktiges beslut från 6.6.2016 och att ingen skola i Raseborg ska stängas. Den allmänna uppfattningen bland politikerna i Raseborg är nog att det här beslutet sannolikt nu gäller fullmäktigeperioden till slut. Här följer en liten analys av beslutet, nuläget och vägen framåt för Raseborg efter att Raseborg 2020-paketet i praktiken nästan inte existerar mer.

Om det politiska resonemanget

Bland politikerna fanns i praktiken tre olika grupperingar under processen. En grupp ansåg att skolfrågan var en del av en större helhet och en del av det paket och den plan som skulle föra Raseborgs ekonomi på fötter och göra det möjligt att bygga framtiden genom 2020-paketet. Alltså en del av den process som förtjänstfullt startades av Tom Simola och den politiska ledningen under Simolas tid.

En andra grupp var väldigt intresserad av beräkningar, beredningen och prognosernas noggrannhet och tillförlitlighet innan man valde att välja ståndpunkt.

En tredje grupp hade kategoriskt ställt sig negativ till skolstängningar med ganska olika argument. Den gruppen hade knappast under några omständigheter nöjt sig med beredningens beräkningar, om de skulle påvisa någonting annat än det man redan hade bestämt sig för.

Om resonemanget kring beslutet 13.11.2017

Hur då kom det sig att beslutet blev enhälligt i fullmäktige? Det kan och skall ses som ett resultat av att man insett realiteten, att oberoende av ekonomiska beräkningar eller argumentering, kommer fullmäktiges majoritet att svänga för grupp tre. Beslutet bygger inte på ett samförstånd av det förträffliga i grupp tres argumentering, utan bygger på en vilja att gå vidare och bygga framtiden med hänsyn till den demokratiska realiteten. Kommentarer som att ”förnuftet segrade” är i det här läget lite onödiga, för ”förnuftet” i det här fallet är lite relativt. Förnuftigt beslut förstås när man ser det ur de som drivit Västerby, Klinkbacka och Snappertuna skolors sak. Förnuftigt förstås ur den kategoriska nej-sidans synvinkel. Men ur 2020-planens synvinkel kan man nog inte se det som förnuftigt. Ur processens synvinkel, att vi hopat och rott i ca två år och bränt otaliga arbetstimmar för att ta fram en ekonomisk plan som ska ändra vår struktur i staden, och sen först urvattnar planen till att handla om några skolor för att slutligen inte göra någonting alls, det kan knappast komma högt i rang i förnuftsbedömningen.

Flera fullmäktigeledamöter sade under debatten att ”osthyveln tid är förbi” och att det är ”fegt att stänga skolor” när man inte vågar göra strukturella förändringar. Lite uppmärksamhet fick dock, att 2020-paketet som helhet ändå just var detta: ett strukturellt förändringspaket. I praktiken betyder det nya beslutet en återgång till osthyveln, om inga nya strukturella förändringsbeslut tas fram.

Själv har jag varit med och byggt åtgärdsprogram och förslag till strukturella förändringar för Raseborg ända sedan 2008, och den politiska processen har oftast följt samma mönster: 1) ett stort paket för strukturella förändringar och åtgärder tas fram 2) uppståndelse och diskussion 3) urvattningsprocess 4) glädje över att man avvärjt de föreslagna ändringarna.

Så nu är vi för tillfället i punkt 4 i processen. Som medlem i Snappertuna Sfp kan jag ju vara nöjd över att byn nu får en chans till utveckling, och den chansen ska vi ta. Men den större frågan är hur komma vidare: om vi ska kunna det, bör vi kunna bryta processen beskriven ovan, och gå vidare härifrån genom att börja arbeta på ett nytt sätt. Politiskt och demokratiskt sett kanske det har varit bra att höra alla parter, ta diskussionen och ge medborgarinitiativet det utrymmet det behöver. Men ur stadens lednings- och tjänstemannasynvinkel har vi samtidigt slösat bort otaliga arbetstimmar som lagts på utredningar, planering och beredningsarbete.

Mitt eget resonemang

För egen del har jag ju tidigare sagt att jag inte per definition vill stänga skolor. Från början i Raseborg 2020-processen har jag påtalat att det inte kommer att fungera om det blir en lista på enskilda åtgärder, utan att om vi ska få verklig förändring, måste 2020-paketet vara tillräckligt stort. Så blev det också, och beredningen utgick från början från en helhetsbild, där många små åtgärder tillsammans byggde upp ett paket som hade anpassat 7 milj euro på årsnivå. Vi var överens om 7 miljonersmålet. Eftersom jag i det skedet var nöjd över att det äntligen såg ut att bli ett riktigt stort paket som på riktigt hade förändrat Raseborg från kriskommun till en stad med en hållbar ekonomisk framtid, band jag upp mig vid processen. Jag ville satsa på att ta chansen och föra oss från kris till stabilitet, och verktyget här var 2020.

Vad som hände efter det, var att paketet började krackelera. Den ena efter den andra biten föll bort och tyvärr föreslog ingen några ersättande åtgärder och slutligen minskade 7 miljoner till omkring 4 miljoner i fullmäktigesalen efter ett antal omröstningar. Paketlösningen fanns ändå kvar.

Nu idag ser det ändå illa ut med paketet. Den mig veterligen enda konkreta åtgärden som verkligen är kvar som genererar strukturell förändring och inbesparingar är stängningen av Bromarvhemmet. Flytten av stadshusverksamheten till Ekåsen är förstås inledd, men det kan knappast räknas som en så värst stor inbesparingsåtgärd, även om det i sig förstås är en del av 2020-planen.

För skolstrukturens del så föll ju skolorna an efter bort, och senast när Västerby föll bort ur paketet, var den enda egentliga strukturella åtgärden kvar stängning av Snappertuna skola. Och förstås Klinkbacka, som ändå sannolikt hade ännu mindre del än Snappertuna i kontribution till paketet beroende på vem man nu sen tror på i beräkningskaoset.

Därmed, för mig, så såg scenariot ut före fullmäktigemötet 13.11.2017 som så, att den enda verkliga strukturella åtgärden som fanns kvar i paketet, förutom stängning av Bromarvhemmet, var Snappertuna och Klinkbacka.

I det läget tolkade jag läget som att paketet slutligen har spruckit och att Snappertuna skola inte ska betala priset för det. Så därför var det rätt så enkelt att omfatta styrelsens förslag om att ingen skola läggs ner.

Själv ansåg jag ändå inte att det var tillräckligt med att bara ta ett beslut om att återta skolstängningsbesluten. Jag ansåg det som mycket viktigt att få in ett tillägg i beslutet om att fullmäktige ålägger stadsstyrelsen att söka fram ersättande sparmål och att uppdatera 2020-paketet. Det var å ena sidan viktigt för att kompensera för ändrat skolbeslut, men kanske speciellt viktigt för att man just nu håller på med en hel del processer i staden som inte riktigt verkar vara synkroniserade. Då tänker jag på strategiprocessen, planering av Ekåsenområde och budget- och ekonomiplansberedningen. Alla dessa måste sammanfalla och syncas mot det ekonomiska målet i en uppdatering av 2020. Bra att sfp-tillägget i beslutet här omfattades.

Vägen vidare

Jag utgår från att vi nu har fattat ett strategiskt beslut i Raseborg att inte göra något åt skolnätverket under följande fyraårsperiod. För Snappertunas del är jag förstås glad åt den aktivitet som det nu finns i byn och ser att det finns potential att jobba för framtid och förändring. Snappertuna behöver flexibel samhällsplanering, tomter till försäljning, bättre vägförbindelse och möjlighet att utvecklas för att nu ta vara på den chans att vända trenden som man fått. I bästa fall kan det här beslutet vara början på någonting nytt, speciellt i Snappertuna. Nu finns det 3,5 år tid att jobba fram en andra chans.

När det gäller skolorna kommer följande diskussionsområde att vara investeringsplanen. Raseborgs stora fastighetsmassa inkluderar många problem, men också möjligheter. För skolornas del kommer frågor som Katarinaskolans renovering, Svartå skola och många fler reparationsobjekt på agendan under perioden. Här behövs en helhetsplan så att vi kan koordinera investeringarna som behövs, med hänsyn till behovet av upplåning för att genomföra behövliga investeringar.

Det som nu behövs är att staden snabbt skulle få ordning på helhetsöversikten på ekonomi och verksamhet. Personligen tycker jag inte att strategiarbetet kan vänta till att bli godkänt i maj 2018. Vi borde snabba på den processen och bli klara redan i slutet på januari. Om det inte är möjligt, borde vi åtminstone kunna enas om dels en lägesanalys- och beskrivning, dels en gemensam visionsbeskrivning tills dess.

Vi kommer inte att vara sysslolösa den här fullmäktigeperioden, det är säkert.

Standard

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.