#meetoo #dammenbrister

Ganska få män har deltagit i diskussionen kring #meetoo och #dammenbrister. Det kan säkert bero på flera orsaker, kanske vi män inte har så lätt för att prata om en sådan sak. Men det är säkert viktigt att vi män också deltar och stöder de kvinnor, över 6000 bara i Svenskfinland, som skrivit på kampanjen om att stoppa sexuellt ofredande gentemot kvinnor. Det är ju inte bara en sak för kvinnorörelsen utan gäller hela samhället i högsta grad eftersom vi alla måste jobba för ett jämställt samhälle.

Jag skriver på. Vi ska inte ha ofredande i någon som helst form i vårt samhälle och varje människa har rätt till kroppslig integritet, pojkar liksom flickor, kvinnor och män, alla människor, barn liksom vuxna. Inte i skolan, inte på jobbet, inte på universitetet, inte på festen. Ingenstans.

Från början fick man som man lite en känsla av att #meetoo kampanjen kanske lite var riktad mot män generellt och att det därför snabbt blev en sak för jämställdhetsorganisationernas diskussion. Därför kanske det var svårt att först veta hur man borde reagera på kampanjen, eftersom vi män ändå i det stora flertalet sannolikt tycker som kampanjen, att detta inte är okej. Men så ganska snabbt insåg man ändå att här tas fram en företeelse som verkar vara utbredd, men dold och förtigen, en sak som tydligen är mycket vanligare än man någonsin hade kunnat tro. På facebook kan man se samma kommentarer bland många män: vad har folk hållt på med, egentligen?

Vi är förundrade av att en sån här dold, obekväm sanning nu når ytan i diskussionen. För många av oss har ju inte sett den här grova sidan som nu lyfts fram och som vi nu möter med bestörtning. Samtidigt kan vi säkert alla komma ihåg någon situation som vi sett eller hört om, där man tänkt: detta är inte okej.

Vittnesbörden i #dammenbrister är ju riktigt hemska, och att det också verkar beröra institutioner som skolor, gymnasier och universitet gör ju inte saken bättre. Föräldrar vill ju att man ska kunna lita på att man tryggt kan sända sina barn till skola, hobby och aktiviteter utan att behöva vara orolig för övergrepp. Vi måste få en garanti för en trakasserifri zon för våra barn och unga. Tack till de skolor som reagerat på detta och tagit tag i diskussionen.

Och ändå tror jag att många känner igen de här historierna. Även jag känner till fall som hänt i min egen ungdom som hade kunnat vara ett av vittnesbörden, och det gäller både tjejer och killar. Även om det nu i kampanjen #dammenbrister lyfts upp kvinnors vittnesbörd, finns vittnesbörden om övergrepp där också bland oss män. Kanske inte i samma utsträckning, om vi inte förstås är bättre på att förtränga och förtiga dem.

Kan hända att jag ändå varit så pass naiv att jag lite trodde att en sådan här kultur hörde till den gamla tiden och inte fanns på samma sätt nu, på vårt upplysta 2010-tal. Uppenbarligen hade jag fel. Jag inser att jag behöver förstå bättre och även lära mig att diskutera ett svårt ämne som detta, som berör på djupet.

Standard

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.