Siktet på landskapsval och riksdagsval

Jag har valt att ställa mig till förfogande som kandidat för Sfp Nyland både i landskapsvalet, om det blir av i höst, och i riksdagsvalet 2019. Det kommer att bli mina åttonde och nionde demokratiska val jag ställer upp i som kandidat. Jag har jobbat heltid i politiken i två riksdagsperioder, varav en i regeringssamarbetet Katainen & Stubb. 2014 bestämde jag mig för att ta en mellanperiod och göra någonting annat än politik på heltid 2015-2019 och sökte mig till Novias Campus Raseborg för att jobba med naturbruks- och miljöutbildningarna, som senare blev högskolans bioekonomikluster. Det fanns många motiv till det, men ett var att jag vid det laget jobbat så stor andel av min yrkeskarriär i politiken, att jag ville göra något som främjade en helt vanlig yrkeskompetens och samtidigt genomföra mina master-studier. Det har jag gjort nu och har tyckt att det var ett bra val. Jag har lärt mig mycket under åren vid Novia, inte minst om utbildningspolitik och hur den påverkar utbildningens vardag. Jag har haft en fin möjlighet att jobba för både naturbruksutbildningens och Raseborgs framtid, som klusterutvecklare, avdelningschef och utbildningsansvarig. Jag har fått ordning på en någorlunda hälsosam och balanserad livsstil där uteliv och idrott har gjort en välkommen comeback i mitt liv.

JK_finish

Det finns förstås en massa politiker som varit med längre än så och deltagit i många fler val än så, men visst kom förstås tanken för mig efter tillfrågan som kandidat, om bäst-före-datumet redan har passerat för mig som politiker då det gäller rikspolitik (40-årskris?). Ska man satsa en gång till efter sju val, efter tre riksdagsval, tre kommunalval och ett eu-val? För att inte tala om de tre stadsdirektörsvalen under det senaste året, visserligen med en semifinalplats och en finalplats bland de fyra främsta i Ingå. Borde man vara så självkritisk att man skulle kasta in handduken?

 

Som fyrabarns far så är det inte direkt så att man har så mycket tid över (ännu heller) och visst kräver varje val en hel del. Jag är heller inte mer så ung att det skulle gå så lätt som när man var 25; på den tiden gick det lätt att jobba långa dagar, nätter och skjuta på sömnen i veckor och månader, vid behov. Så handlar det förstås om att man inte gärna hoppar in i den arbetstakten mer heller i det här skedet av livet. Jag tror jag har lärt mig en hel del om time-management och en balanserad, hälsosam livsstil de senaste fyra åren.

 

Däremot så har ju också erfarenheten samlat sig under årens lopp. Erfarenheten gör det möjligt att arbeta snabbare och effektivare och med rätt saker vid rätt tidpunkt. Intressena irrar inte, man hoppar inte på varje (politiska)tåg, utan numera klarar man fokusera bättre på det viktigaste. Under årens lopp stiger effektiviteten, kunskapen och fokuseringsförmågan, medan antalet arbetstimmar per vecka sannolikt aldrig mer kommer att stiga till den nivå den var för en dryg riksdagsperiod sedan. I den bemärkelsen har jag kanske blivit lite tråkigare sällskap, för jag har insett att jag inte kan delta i precis varje seminarium, samling eller möte. Det går helt enkelt inte om kalendern ska vara i balans. Visserligen har jag, utöver dagsjobbet, den här veckan haft gruppmöte söndag kväll, fullmäktigemöte måndag kväll, stadsutvecklingssektionens möte tisdag kväll, Axxells styrelses möte onsdag morgon och upphandlingsdirektionens möte på torsdag eftermiddag så jag vågar påstå att jag inte legat på latsidan. Men onsdag kväll cyklade jag och torsdag kväll var jag ute på löplänk, istället för att åka till kretsens möte. Onsdag och torsdag kvällarna gjorde att man orkar köra vidare resten av veckan, ta familjeutmaningarna, och läsa på tills följande möten.

 

Så varför då ställa upp igen? Kort sagt, för att jag är riktigt bra på politik och jag upplever att jag har mycket att ge. Det är roligt att jobba med någonting man är bra på. Jag är starkt utvecklingsorienterad och lever på framtidstro, en framtidstro som jag gärna vill se spridas i mitt närsamhälle. För vår stad och våra Nyländska kommuner så är de kommande åren riktigt avgörande för vårt framtidsbygge. Sipiläs och centerns vansinniga landskapsreform kräver att vi har personer som aktivt och målmedvetet jobbar för vår hembygd. Hälften av det vi är vana med att kommunen står för i form av social- och hälsovård kommer i framtiden, om Sipilä får som han vill, att styras från ett landskap där de mer perifera kommunerna riskerar marginaliseras, om det inte finns tillräckligt med aktiva politiker. Det blir inte lätt, men tillsammans tror jag vi har förutsättningar att lyckas med övergångsfasen, om den nu blir av. Oberoende om det blir ett landskap eller inte, så ska vi förbereda oss på den möjligheten. Där upplever jag att jag har en hel del att ge.

 

Detsamma gäller riksdagsarbetet och förhoppningsvis regeringsarbetet. Eftersom jag har erfarenhet av rikspolitiken vet jag att jag kan jobba med gott resultat också på riksnivå och att jag brinner för att placera hembygden på den rikspolitiska kartan. Självklart måste jag vara med och tävla om en plats att påverka på den rikspolitiska arenan. Därför ställer jag upp i riksdagsvalet 2019.

Standard

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.