Matkultur i skolan

I Raseborg har vi haft en vilja att satsa mer på bra mat och matkultur. Vi har också många producenter, mathantverkare och evenemang som flaggar för att göra Raseborg känt för sin matkultur. FM i mathantverk eller närmatsmarknaden, för att nämna två. Även en mycket aktiv Reko-ring-verksamhet har bidragit till att aktualisera närproducerat och kontakten mellan producent och konsument.

pexels-photo-434258.jpeg

Slow Food Västnyland arrangerade tillsammans med yrkeshögskolan Novias projektledarteam från Campus Raseborg ett seminarium med temat ”Matkultur i skolan” för att lyfta upp diskussionen om den offentliga måltiden. Seminarieprogrammet innehöll både inspiration och diskussion. I ett skype-inlägg från Sverige fick vi höra om hur man jobbat med matkultur i Härjedalen med hälsningar från Torsta kunskapscentrum, ett naturbruksgymnasium i Sverige.

Men ännu mer inspirerande var att höra erfarenheterna från vår grannkommun Kimitoön. Med sina 30 bebodda öar och 7 000 invånare har man inriktat sig på småskalighet, och enligt presentationen har man lyckats ganska bra. Responsen från eleverna är god. Man har tillsammans med personalen planerat hur man ska utveckla den offentliga måltiden och kommit fram till bl.a. salladsbuffé, närmatsdagar och att återinföra oskalad potatis. Budskapet från Birgitta Parikka från Kimitoön var klart: den bästa maten är den som blir uppäten, för det hjälper inte med näringsämnesberäkningsprogram, om maten inte smakar. Smaken är förstås en subjektiv upplevelse, men det ligger nog en sanning i detta. Det finns många utmaningar i dagens skolmatsalar. I Kimito har man också utvecklat en egen kostpolicy, något vi hittills saknar i Raseborg. Kimitos kostpolicy kan läsas på nätet här.

Trivsel är viktigt för matupplevelsen och det verkar nog finnas utvecklingsområden i Raseborg på den fronten. Om matsalen är för liten, blir det helt enkelt väldigt många som ska hinna sitta och äta på samma stol under lunchtimmen. Det blir för många och obekväma turer. Vi hörde ett exempel där man har första lunchtiden redan 10.40, vilket nog är rätt tidigt.

I övrigt vet man också att förhållandevis många barn inte systematiskt äter någon ordentlig frukost. Många äter sällan mat tillsammans med familjen. Endast 60 % av tonåringarna i Finland äter för det mesta tillsammans hemma med familjen, medan motsvarande tal i övriga norden är 80 %. Jämförelsevis så äter 94 % tillsammans i Italien. Också därför har maten en viktig roll och skolmaten finns med i läroplanen som en del av pedagogiken. Skolhälsovården bekräftar vikten av matdiskussionen. Kökspersonalen vet att det på måndagar går åt mer mat än andra dagar, då många är hungriga efter veckoslutet. Skolmaten har många viktiga funktioner.

En central punkt i matkulturdiskussionen är personalen. Det kan te sig självklart, men det kan säkert inte nog poängteras, att man gör bättre mat om man är motiverad och glad i sitt jobb. Exemplen från Härjedalen och Kimitoön bekräftar att då man tillsammans med personalen engagerar sig i att utveckla verksamheten, satsar på inspiration och delaktighet, då blir resultatet bra. Om ditt matlagningsjobb går ut på att öppna plastpåsar med mat eller konservburkar tar inspirationen slut i något skede, vittnar man om bland de erfarna. När du får engagera dig i matlagningen och ser ditt eget resultat av ditt arbete, har du möjlighet att uppleva yrkesstolthet. De flesta av oss vill ju göra ett bra jobb och på sikt tror jag att det är den bästa motivationen i jobbet för oss alla, oberoende av vad vi jobbar med. Vi har väldigt goda exempel i Raseborg också, men det är bra att kontinuerligt fundera på att inspirera och sparra varandra, om vi sen är beslutsfattare, föräldrar, skolbarn, lärare eller kosthållsproffs.

Köksdebatten har pågått ganska länge i Raseborg nu. I Karis finns sedan tidigare ett centralkök och det har varit aktuellt med liknande planer i Ekenäs. Det går att göra bra mat i ett centralkök också och vi är i ett läge där det rätt nyrenoverade centralköket i Karis sannolikt har en lång livslängd framför sig.

Men framtiden, som jag ser den, ligger inte i centralkök. Centralköken som koncept gör att det blir mycket mera svinn eftersom du måste slänga all mat som inte gick åt. Eftersom du inte har direktkontakt till läget där serveringen sker, är det svårare att flexa. Det blir heller inte billigare med ett centralkök om man räknar på portionspris, åtminstone om man jämför t.ex. Kimitoön och Raseborg.

Därför ska vi inte bygga fler centralkök i Raseborg. Vi ska utveckla de mindre köken och istället verka för ny inspiration för personal och delaktighet i måltiden bland ”gästerna”, som man säger om de som äter i Sverige. Gemenskapen kring måltiden är viktig. Den offentliga måltiden har en viktig plats också med tanke på hälsan och välmående bland unga och gamla.

Som ordförande i upphandlingsdirektionen i Raseborg och Hangö är jag givetvis intresserad av vad vi kan göra mer för att samarbeta kring goda råvaror och god mat. Upphandlingen i sig är förstås viktig också med tanke på måltidens kostnadsstruktur, men man bör också garantera en viss flexibilitet för de små köken. Det finns nog en hel del att jobba på för framtidens matkultur i Raseborg. Ett stort tack till alla som deltog i seminariet om matkultur i skolan! Det gav värdefull respons till det fortsatta arbetet med måltiden i Raseborg.

Standard

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.