Finlands politik om Jerusalem

jerusalem.jpg

I långt över 2000 år har Jerusalem varit ett centrum för politiskt intresse världen över. Staden och landet runt om kring har under dess historia stundvis varit ödelagd, stundom regerad av judar, europeer, turkar, araber och många fler. Jerusalem fortsätter att vara i fokus för internationell politik. En stad med heliga platser för judar, kristna och muslimer i en tid där betydelsen av tro och andlighet världen över växer, gör att staden har en säker position på internationella politiska arenan. Därför är det inte utan betydelse vilken linje också Finland tar i frågor som berör Jerusalem, Israel och eventuellt Palestina.

USA:s ambassadflytt från Tel Aviv till Jerusalem har rört upp stämningarna igen. Tragedin vid gränsen till Gaza får förstås världens bestörtning och sympatier. Man borde förstås alltid sträva till att undvika dödsfall i alla konflikter. Från ett fredligt och tryggt Skandinavien kan det vara svårt att förstå hur läget kan eskalera på det sättet på basen av en adressflytt av en ambassad till Israels huvudstad. Idag är Jerusalem de facto Israels huvudstad, hem för ca 800 000 människor. Det går inte mer att vrida historien tillbaka, som en del politiker skulle vilja i sina krav om att dela staden. Och även om man skulle kunna det, uppstår frågan: till vilket årtal ska vi gå tillbaka? 1948, Brittiska mandatet 1920 eller till år noll? Nej, ska man bygga framtid måste man hitta nya lösningar för 2020-talet, som baserar sig på möjligheter för människorna som bor i regionen. Möjligheter för fred, frihet, lag och ordning, som på sikt bygger broar och river murar.

Det är nästan omöjligt att kommentera läget i mellanöstern utan att dra på sig kritik, har jag lagt märke till. Kort sagt så önskar jag förstås som de flesta andra, fred i mellanöstern liksom i resten av världen.

Under min tid i rikspolitiken har jag gjort mitt bästa för att få förstahandsinformation om hur det fungerar i mellanöstern för att inte vara beroende av media, hörsägen eller färgade åsikter. Det gjorde att jag själv besökte Israel 2013 och 2014, dess inrikesministerium, träffade bl.a. Benjamin Netanyahus specialmedarbetare för diskussioner. Jag besökte också Ramallah, gjorde studiebesök till ett EU-polisprojekt där och mötte den Palestinska inrikesministern. Han bjöd på gott, arabiskt kaffe. Jag besökte flyktinglägret i Shu’fat, där många kunniga FN-tjänstemän arbetade med människorna i området, utanför Jerusalem och många fler platser. På det här sättet strävade jag till att skapa min egen bild av läget.

Bilden man får är extremt komplicerad. I väst och media vill man lätt dra räta linjer och bestämma sig för rätt eller fel, den ena eller den andra sidan.

Man kan nog lugnt säga att vägen till fred är lång.

Jag mötte goda människor på båda sidor och blev varmt emottagen under resorna. Jag tror inte att problemet ligger bland de vanliga människorna, som sannolikt helst vill leva sitt liv tryggt och fredligt med sina familjer.

Problemet med den tvåstatslösning som största delen av väst ännu vill se idag är att den inte har ett understöd bland de palestinska ledarna. Å andra sidan har inte något demokratiskt val hållits på över tio år bland palestinierna, och regimen som leder den palestinska organisationen har inte tillsatts genom val. Ändå har Abbas regerat och styrt politiken sedan 2005. Lagstiftningen överlag är bristfällig och på många områden råder total laglöshet.

Det gör också att regimen idag saknar egentlig legitimitet att representera de palestinska invånarna. Det tar förstås inte bort det, att nöden och fattigdomen är stor på de palestinska områdena.

Därför är det svårt att se de västländer som anser det vara den bästa vägen fram att öka Abbas inflytande i världspolitiken genom erkännande av självständighet eller medlemskap i FN-organ.

Finlands linje bör vara fredens linje. Vi bör stöda bygget av en demokratisk, fredlig framtid i regionen, som alltför länge präglats av blodiga krig och oroligheter. Vi ska stöda lag och ordning, brobygge mellan folken och trygg tillgång till de heliga platserna runt om i landet Israel. Vi ska motsätta oss terror och organiserat våld och våldspropaganda.

Det kan man göra på ett balanserat sätt, där människornas trygga framtid kommer i främsta rummet.

 

Standard

En reaktion på ”Finlands politik om Jerusalem

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.