Sipiläs avsked fem veckor före val

Det var väntat men ändå oväntat. Att regeringen faller så här kort tid före val är sannolikt en reaktion för dels insikten i att landskaps- och sotereformen inte kommer att hinna imål tills valet och för det andra, att farsen kring beredningen har tärt på centerns understöd till den grad, att något radikalt måste göras. I och för sig gick det fel från början när man kohandlade om valfrihetslag och centerledda landskap, och månne inte väljarna mins även detta mellanspel i Sipiläs, Orpos och Soinis flaggskeppsprojekt.

Sannolikt är att Sipiläs analys är att det sista halmstrået att gripa till, om centerns ”maakuntamalli” ska överleva valet, är att försöka rädda vad som räddas kan i understöd och med ett sista stort utspel. Det blev då att avgå på ett ”rakryggat sätt, så som han hela tiden sagt, med principen resultat eller ut.” Det har han i och för sig kört med redan tidigare, under regeringskrisen då Sannfinländarna sprack. Men den här gången körde han hela vägen till avgång. Kanske är bedömningen den, att det här utspelet kunde locka tillbaka centerns väljare bakom Sipilä på nytt för en andra omgång i en ny regering. Vi får väl se vad centerns väljare gillar läget. Det här är förstås lite spekulation, men jag tycker mig få understöd av den tanken, eftersom Orpo har varit mån om att hålla fram att det här är Sipiläs beslut och att han inte skulle begärt avsked. Orpo har heller inte setts vid Sipiläs sida under pressinfon.

I och för sig är det här bra, för nu slipper vi den å svenskfinland sett mycket problematiska sotereformen. Reformen skulle också ha hämtat in samlingspartiets valfrihetsmodell, som hade blivit extremt dyr, men förstås gynnat de privata aktörerna. Finansieringsmodellen av social- och hälsovårdstjänsterna hade varit i det närmaste omöjliga att styra demokratiskt.

Och fint att centerns landskapsreform nu inte blir av. Den i sig var konstruerad helt så att centern kunde få makten över de flesta landskapen. Ur väst- och östnylands perspektiv var det en räddning att reformerna föll, för i våra regioner har vi riskerat förlora vår påverkningsmöjlighet helt i det nya planerade landskapet.

Vad händer nu då? All personal som redan anställts för att driva igenom reformen, ska de förlora sina jobb? Ska arbetet avstanna? Ska vi få se en fyraårig repris av sote-dramat igen? Nej, det hoppas jag att vi inte gör. Arbetet måste ändå fortsätta, men kanske man kunde satsa på att istället för centralisering, kunna börja stärka en nätverksmodell. En modell där närdemokratin och vården är i centrum och inte som nu, å ena sidan vårdbolagens intressen och å andra sidans centerns maktspel.
Så nästa regering kommer att behöva fortsätta arbetet på ett

  • sätt som utgår från att servicen kan produceras nära
  • på ett sätt som bygger på det beredningsarbete man nu gjort i 8 år
  • på ett sätt som inger förtroende och utgår från väljarnas behov, inte lobbyisternas.

Tills vidare fortsätter vi producera social och hälsovård med vår nuvarande modell. Det goda i det här är att nu förlorar vi inte det goda vi har, utan får en möjlighet att bygga vidare på det under nästa period. Det dåliga i den här avskedsprocessen är att det igen är ett trovärdighetsminus för den finländska politiken. Frågar man mig så betyder det här avsevärda svårigheter för centerns medverkan i en framtida regering och mer sannolikt kanske är en Sipilä-sorti och oppositionsperiod för C.

Bloggniklas
I teorin kan man ändå trots detta utspel fortsätta driva igenom alla de förslag som regeringen nu gett till riksdagen. Och det finns ju ännu en del att behandla, så som den omtalade spaningslagen. Så det återstår att se om man i praktiken lyckas med det, eller om det blir en slutspel likt förra perioden, då regeringspartierna röstar ner sina egna förslag. Den 14.4. kan vi påverka hur framtiden ska se ut och att vi kunde få invalt mer seriösa politiker än den teater vi fått följa med den här perioden.

Standard

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.