I Faderns, Sonens och Den Helige Andens namn.
Jag inleder med att läsa från Jeremia. Det är ungefär 600 år före Kristus och situationen här e den, att folket i Israel har blivit tagna till fånga och bortförda från sitt land, till Babel. Nu skriver Jeremia ett brev till dem som är i ett främmande land. På nåt sätt lyckas han få ett brev iväg till dem som är bortförda. Det här är Jeremias budskap och brev.
Jeremia 29:4,5, 7, 11
Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel: Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt.
Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.
Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.
Kära alla,
I dag är vi här från olika delar av Svenskfinland och Finland. Vi kommer med olika uppdrag, olika erfarenheter och kanske också lite olika åsikter om olika saker. Men ett uppdrag förenar oss: att söka det gemensamma bästa. Sök den stads bästa, dit jag fört er, som Jeremia skriver.
I den här tiden behövs människor som är villiga att stiga fram. Och det är därför jag är så glad att just du är här idag och jag vill uppmuntra dig, du har ett viktigt uppdrag. Jag tyckte jag hörde lite av Jeremias brev i Anders tal igår, när det gäller just det gemensamma uppdraget.
Precis som folket i Jeremias brev befinner vi oss i en tid som vi inte själva har valt fullt ut. Vi arbetar under omständigheter som inte alltid är enkla. Vi har inte valt eller själva ritat upp hur världsläget ser ut. Men uppdraget är detsamma: att bygga, plantera och söka det gemensamma bästa. Men också att äta av frukten som mognar redan nu.
Vårt uppdrag är inte att dra oss tillbaka, att resignera eller ge upp. Jag tänker idag på Jutta Zilliacus, som lämnade oss för en vecka sedan efter nästan 101 år på jorden. Även långt efter sina år i riksdagen fortsatte hon att engagera sig i samhället. Jag minns henne mest från de äldres råd i radion. Hon fortsatte att söka stadens bästa. Också då, när hon lämnade riksdagen för att ha tid för sina barnbarn. På sitt eget sätt levde hon det som Jeremia talar om. Att söka stadens bästa, är inte alltid heller att ta så mycket plats som möjligt, utan att göra det som är viktigast och det som är rätt.
Jag vet vilka tankar jag har för dig, nämligen fridens tankar, inte ofärdens, en framtid och ett hopp, fortsätter brevet.
Ibland väljer vi själva vilken stad vi slår oss ner och bor i, ibland väljer vi vår stad på grund av arbete, studier, familjen eller, som är ganska vanligt faktiskt, kärleken, ibland tillochmed till ett annat land. Ibland blir vi förda till en plats eller till ett uppdrag på ett sätt som kan vara väldigt oplanerat. Ibland kan det vara att vi måsta fly från krig.
Det är svårt att på förhand rita upp exakt hur livet ska bli och vi har fått vänja oss med att det tar oväntade vändningar under de senaste åren. Det enda som är säkert är att vi vet väldigt lite om framtiden.
Men då har vi hjälp av visionen och bibelordet: sök alltid den stads bästa, dit ni blir sända. Där ni är, gör alltid ert bästa.
Om ni gör så, så ska det gå er väl, för jag har fridens tankar för er, säger Herren.
Nu är ert uppdrag på många sätt inte alltid lätt.
Det är precis som på hockey-VM, så har man på läktaren och i hemmasoffan oftast 100% koll på vad som borde göras. På de lokala arenorna kan det vara ännu hetare.
Min pojke spelar i Hangö IK, fotboll i division 4, och där finns det inte som i Hockey VM plexiglas, det finns inga plexiglas mellan publiken och spelarna. Sannolikt känner du många spelare, du är deras grannar, kusiner eller skolkamrater. Det som ropas på läktaren, och jag garanterar att det ropas, jag antar att det görs det i Jeppis också, det som ropas så kommer väldigt nära.
Men Jeremias budskap är inte skrivet till dem som sitter på läktaren. Det är skrivet till dem som ska bära ansvar, dem som ska bygga, plantera trädgårdar, odla och arbeta för framtiden. Det är skrivet till dem som ska söka det bästa för staden, ibland i svåra omständigheter.
Hoppet i Jeremias brev är ändå inte i att om du nu ber för din stad, så försvinner alla problem imorgon.
Hoppet är där att arbetet du gör är aldrig meningslöst.
Det du bygger idag kan bära frukt inte bara för dig, utan för nästa generation.
Kära vänner, jag vill uppmuntra er alla idag. Fortsätt be för den stad där du är. Fortsätt be för ditt uppdrag.
När ni går in i dagens diskussioner, förhandlingar och omröstningar så vill jag uppmuntra er att komma ihåg.
Bygg.
Plantera.
Sök den stads bästa där du är.
När det går väl för den, går det väl för oss. Och fridens tankar, en framtid och ett hopp ligger framför.
Du kan lita på att också i oroliga tider, så är Gud också en Gud som ger en framtid och ett hopp.
Amen.
Låt oss be tillsammans.