Provpredikan inför prästvigningen för domkapitlet 11.12.2026
Hebreerbrevet 10:35-39
Ge inte upp er frimodighet, den skall rikligen belönas. Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat, ty: Ännu en liten tid, sedan kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva genom sin tro. Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig. Vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade, utan till dem som tror och räddar sitt liv.
Så lyder Herrens ord.
Hebreerbrevet är ett av breven till de tidiga kristna som finns bevarade i Bibeln. Det var före facebook och whatsapptiden, skulle man ha tag på någon så skulle man skicka ett bud på något sätt. Idag är vi vana att information går snabbt framåt, men förr så fick man sända en budbärare, skriva brev eller gå själv och ringa på dörren.
När man bläddrar lite tillbaka i Hebreerbrevet förstår man några saker om Hebreerna. Man förstår att dom har varit brinnande kristna som offrat mycket för sin tro. Aposteln som skriver till dom och inleder med att motivera det nya förbundet och varför Jesus är större än Mose, Aron och Melkisedek, varför det nya förbundet är det bästa. Man förstår här att där finns en rädsla att dom ska ge upp den kristna tron.
Men får vi höra att Hebreerna lidit och utstått mycket för sin tro; de har blivit förföljda, förtalade och några har misst sin egendom. Det är uppenbart att tvivel smugit in och istället för att vara frimodiga missionärer, så finns det risk att man börjar dra sig tillbaka. Missmodet har smugit sig in.
Det är i den här situationen som aposteln skriver till dem, och hela Hebreerbrevet andas uppmuntran och uppmanar till uthållighet.
Ge inte upp, en ny tid ska komma snart.
Förra veckan firade vi självständighetsdag i Finland. Vi uppvaktade på hjältegravarna och hela lördagen och det var en dag av att minnas otroliga svårigheter som vårt land och folk gått igenom. Låt mig för en stund återvända till självständighetsdagen. Känns motiverat med tanke på var vi befinner oss idag; att författaren till Vårt Land, Johan Ludvig Runeberg, har ju även undervisat i den här salen när vi är i Borgå.
Vi står också på en historisk plats när det gäller Finlands självständighet och svårigheter som är kopplat till det. 1809 års lantdag och firandet också i den här salen. Den ryska tiden började med både uppsving, åtminstone för Borgå, i form av självstyre, senare förvandlades det till förtryck.
Så man kan förstå dom här Hebreerna lite genom vår egen historia. Dom levde under ett stort förtryck och dom var utsatta.
I Finland började så småningom självständighetens låga brinna. Runeberg och många fler eldade på med fosterländska dikter och toner.
Runeberg blev lite som vår brevskrivare till Finländarna lite som aposteln skrev till Hebreerna, ge inte upp, snart ska det komma en ny tid.
Din blomning sluten, än i knopp, skall mogna ur sitt tvång.
Ge inte upp, snart ska det komma en ny tid.
Vi behövde vår Runeberg. På samma sätt som Hebreerna behövde sin apostel som skrev till dem. Ge inte upp, det ska snart komma en ny tid.
Finland fick sin nya tid i självständigheten. Men det kom nya svårigheter: vinterkriget, fortsättningskriget, krigsskadestånd, att bygga upp vårt land.
Vi har fortsättningsvis behövt apostelns ord: ge inte upp, snart ska det komma en ny tid.
När vi ser oss omkring i världen är det lätt att fastna på den mörka tid vi lever i just nu. Krig och oroligheter tar upp tiden i nyhetssändningarna. Vi kan egentligen ganska lätt föreställa oss de problem som Hebreerna står inför när vi ser oss omkring i världen.
Och jag tänker själv att det här budskapet som aposteln skrivet till Hebreerna är så otroligt viktigt idag, otroligt aktuellt idag.
Ge inte upp. Det ska snart komma en ny tid. Dra dig inte tillbaka! Fridsfursten kommer snart! Då ska du bli rikt belönad för att du har varit uthållig.
Och det är väl det som advent också handlar om. Att vänta på en ny tid. Att vänta på att Jesus ska födas in vår värld. Hoppet om att Jesus ska komma börjar redan i gamla testamentet. Jesaja skriver om ett barn som ska födas, underbar i råd, fridsfursten, evig fader.
Profeterna skriver till Israel: ge inte upp, det ska snart komma en ny tid!
Sången som vi sjöng “Bara i dig har min själ sin ro” talar om samma sak som Hebreerbrevets författare vill förmedla. Bara i Gud har vi ro, det räcker att vi tror. Från Gud kommer vårt hopp, han är min frälsning och min borg, jag skall inte vackla.
För mig så är den här sången något som inger tröst och hopp. Han är min klippa och min borg, min frälsning.
Men ibland så vill vi ändå vackla, eller hur. Precis som Hebreerna så vacklar vi, fast hur mycket vi än vill vara fasta och starka så kan vi ibland tappa modet. Fast hur mycket vi än vet att vi tror, fast hur mycket vi brinner för vårt uppdrag så kommer det dagar när vi vill vackla, som Hebreerna och vill tappa vårt hopp.
Och när vi ändå vacklar nån gång, så är det väldigt bra om vi har någon apostel som kan skriva till oss så som aposteln som skriver till Hebreerna. Vi kan tänka, att Hebreerbrevet är riktat också till oss. Men det är också bra om vi har någon helt konkret person som bildligt sett kan skriva till oss: ge inte upp, det kommer en ny tid snart.
I församlingen kan vi hitta såna apostlar tänker jag mig. Såna som inte drar sig undan, utan som räddar liv. I församlingen kan du hitta budskapet om att du ska inte ge inte upp, för snart kommer det en ny tid.
Efter advent kommer jul.
Efter vinter kommer vår.
Fredens tid kommer efter krig. Ge inte upp, det kommer en ny tid.
Och för oss som är här idag, för vem kan vi vara en apostel? Känner du någon som behöver ett jukort i år, där det står ge inte upp, det kommer en ny tid?
Ibland behövs det bara ett brev. Som ett brev till Hebreerna.
Aposteln är ganska skarp i tonen här till Hebreerna. Dra dig inte undan, för då blir du till ingen nytta. Nej, kasta inte bort din frimodighet som det står i den engelska översättningen. Älä heitä pois rohkeuttasi, säger den finska översättningen.
Ge inte upp, det kommer en ny tid.
Jag hoppas jag har fått uppmuntra dig så här en torsdag före jul. Advent är väntans tid. En tid att hoppas på att vi snart har en ny tid här. En tid att hoppas på där oro blir frid och att Jesus får födas in i vår värld. Det är nn tid att inte dra sig undan eller att ge upp.
Ge inte upp, för snart är en ny tid här.
Var välsignad idag. Amen.