Andakt på Lekholmen, hösten 2025
Jag ska idag tala kort för nånting väldigt viktigt – nämligen lagen om sådd och skörd.
Men jag ska börja med att ta en liten omväg innan vi kommer in till temat.
Under skriban talade vi mycket om Jesus och vi gick igenom hela Jesus liv i berättelsen om Jesus. När Jesus for upp till himlen och lärjungarna 50 dagar fter påsk, på pingsten, fick ta del av del helige ande fick de mod och kraft att gå ut och berätta om Jesus. På samma sätt som vi berättade berättelsen om Jesus på skriban.
Tyvärr var det inte alla som blev väldigt inspirerade av att man berättade om Jesus. Till en början gick det bra på många håll och de första kristna tolererades. Men snart började förföljelser.
En av dem som var en riktigt ivrig förföljare var Saulus, han var en farise, som var ett av de mest lagiska judiska partierna. Det fanns många sådana partier inom de judiska lärda, sadduceer, esseer och fariseer var några grupperingar.
Saulus började förfölja de första kristna som talade om Jesus. Vi kan läsa om det i apostlagärningarna, som är nästa bok efter evangelierna i Bibeln. En dag fick Saulus höra att det fanns kristna i Damaskus som idag ligger i Syrien, en god bit från Jerusalem. 500 km, om man kollar på Google maps. Men han beslöt sig för att vandra dit och ta reda på vad man kunde göra åt det.
På vägen till Damaskus mötte ändå Saulus Jesus. Det står om det här i apostlagärningarna; på vägen till Damaskus kommer ett starkt ljus över honom och han hör en röst: Saul, Saul varför förföljer du mig? Det är Jesus röst och Saulus blir radikalt omvänd när han förstår att Jesus är verklig och han får möta honom. Saulus blir tillfälligt blind av ljuset, men när han åtefår sin syn så omvänder han sig och istället för att förfölja Jesus efterföljare så ansluter han sig till dem. Han tar ett nytt namn och blir Paulus. Paulus blir nu en viktig missionär och apostel och vi känner till Paulus främst för att 13 av hans brev finns bevarade i Bibeln. Paulus blir en fadersgestalt för de många små församlingar som växer fram i mellanöstern, i Korint, Filippi, Galatien, i Rom osv.
Paulus skriver till församlingarna och ger råd om olika saker, och vi kan ännu lära oss väldigt mycket av att studera vad Paulus skrev till församlingarna. Ikväll vill jag lyfta fram en viktig sak som Paulus skrev till de nya församlingarna.
Så här skriver han i Galaterbrevet 6:7–9:
”Bedra er inte, Gud lurar man inte: vad människan sår, det skall hon också skörda. Den som sår i sitt kött skall från köttet skörda undergång, men den som sår i Anden skall från Anden skörda evigt liv. Låt oss inte tröttna på att göra gott, ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.
Vad människan sår, det skall hon också skörda.
Det här är känt som lagen om sådd och skörd. Det står om sådd och skörd på många ställen i Bibeln, både i gamla testamentet och Jesus berättar också en liknelse om såningsmannen, som sår i god jord eller i dålig jord.
Det du sår, det får du skörda.
Det här är en väldigt viktig princip i livet överlag. För vad sår vi?
När du odlar i en trädgård så är det ju så. Sätter du potatis, så får du på sommaren nypotatis och till hösten stora bumlingar som du kan laga ugnspotatis av. Du får många potatisar att sätta din källare. Potatisen är ett bra exempel, för finländarna har klarat många kalla vintrar tack vare potatisen. Vad vi sådde på våren, fick vi skörda på hösten.
Lagen om sådd och skörd är på samma sätt som Newtons lagar i fysik så som en naturlag.
Sår du, så får du skörda.
Sår du potatis så sannolikt får du skörda potatis.
Sår du vete, får du sannolikt skörda vete.
Sår du nässlor, ja då blir det sannolikt inte potatis.
I finansvärlden har man lätt att relatera till det här. Köp indexfonder nu för 10 euro i månaden, så får du skörda 20 år senare när fonderna växt med 100%.
Sår du ingenting, så blir det ingenting att skörda heller.
Det är därför jag tänker att det är så viktigt att tänka på vad vi sår in i vårt eget liv, och andras liv.
När jag står här nu och berättar om Jesus, när vi ber för varandra, när vi är vänliga mot varandra, när vi odlar goda relationer, ja då tänker jag att vi sår in sådant som kan växa och ge skörd.
Så vad sår du in i ditt liv och vad sår du in i dina vänners liv?
Låt oss säga att vi sår in vänlighet. Genom att bemöta varandra med vänlighet, så sprider sig det vänliga atmosfären vidare. Den växer. Vi får skörda vänlighet.
Bemöt varandra med glädje och kärlek, för det kommer att växa och mogna till skörd; den som sår glädje och kärlek, får skörda glädje och kärlek.
Naturligtvis fungerar det här omvänt också, men kanske vi lämnar de exemplen. Om ni tänker er ett ovänligt ord, så blir det nog svårara att tänka glada tankar om man får höra ett ovänligt ord.
Men på samma sätt fungerar det i ditt eget liv: på vilket sätt talar du till dig själv i ditt sinne? Det är så lätt att man är hård och anklagande med sig själv. Vad sår du i dig själv? Jag skulle rekommendera att du talar vänligt också till dig själv. Om vi tänker på Jesus dubbla kärleksbud som slutar med att du ska älska din nästa som dig själv. Så märker vi här att vi behöver en sund kärlek till dig själv, för att kunna älska andra.
Så in goda tankar i ditt eget liv.
I 2 Kor 9:6 skriver Paulus– ”Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.
Låt oss be tillsammans.
Amen.