Aftonandakt 11.2.2026 på Svenska Yle
Hej och goafton, ikväll är det jag Niklas Andersson som bor i Ekenäs som håller aftonandakt för dig.
Har du nångång bett aftonbön när du var liten? “Gud som haver barnen kär. Se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer.” Det där var en sån där kvällsrutin där man fick lite uppmärksamhet av en vuxen och en stund där det blev en trygghetskänsla innan natten kom.
Det är en bön som man bett i generationer i finlandssvenska hem, som följt med när barnen blivit vuxna och fått egna barn.
Men nu har på många sätt den traditionen brutits. Ganska få barn får idag med sig den här traditionen, den här trygghetsrutinen inför kvällen som kommer. Varför det?
Vi har gått igenom en tid där det inte har varit trendigt att visa sin tro. Trenden att tron skulle tas bort från det offentliga och förvisas till det privata. Kanske har det varit nån form av uppror mot den gamla tidens sätt att tro, där religionen ibland haft någon form av maktposition. Eller också är det nånting i postmodernismens tidevarv och individualismen, jag vet inte.
Eller, så är det bara en följd av ett ofantligt välstånd som byggt upp en känsla av att människan kan klara det mesta i egen kraft, framgång och med egna medel. Själv!
Jag tror det handlar lite om hur vi tänker och vad vi sätter i centrum av våra liv. På ett sätt kan man tänka sig att människan ska vara i centrum. Människan och människovärdet är på många sätt skapelsens krona och människan fick uppgiften att förvalta skapelsen. På så sätt är det riktigt människan är i centrum.
Men när vi istället för människan sätter jaget i centrum, det är då som vi är ute på svag is. Det är när vi flyttar ut skaparen och skapelsen från centrum och istället sätter dit jaget, våra egna resurser, pengar och framgång och tänker att: det här ska ge oss frid och lycka, det är då som problemen börjar. Det visar sig gång på gång att många som nått oerhörda framgångar och ser tillbaka på sina liv, så ångrar man sig att man inte fokuserat på det viktigaste. Eller också ändrar man sin livsstil för att fokusera på det som är det allra viktigaste.
”För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?” Så säger Jesus i Matteus 16:26. Vad hjälper det en människa att vinna hela världen, om vi förlorar det viktigaste?
Jag tror ändå att trenden håller på att vända. När vår tillvaro har skakats av en osäkerhet som den här generationen aldrig förr har upplevt, har tilltron till vad vi själva kan åstadkomma också skakats om. Vi förstår våra begränsningar. Och så börjar man söka efter det som är större än jag själv. Det måste finnas nånting mer, någonting större än jag själv. Vem och vad kan det vara?
Vi kan ha olika tankar om skapelsen, tillvaron och evigheten, men ett är vi ganska eniga om i mänskligheten: världen som vi känner den har haft en början. Vetenskapen kan hjälpa oss med frågan om hur det gick till, men kan inte svara på frågan varför. Det är bara skaparen som vet varför skapelsen och världen kom till. Krukmakaren vet varför krukan är gjord.
Jesaja skriver i 29:16 ”Är leran jämställd med krukmakaren? Skall verket säga om mästaren: »Han har inte gjort mig«? Skall det som formats av lera säga om honom som formade det: »Han kan ingenting«?”
Idag är många unga nyfikna på Gud och vad Jesus har gjort för dem. De är många som inte har hört så mycket om Jesus som vill ta reda på. Vad står det i Bibeln? Vem var Jesus? Vad gjorde han? Är det sant att han funnits? Hur gör man när man ber?
Det gör inte nånting att traditionen inte alla gånger har gått vidare nu på samma sätt som förr. Idag kan vi söka Gud på nya sätt. Densamma Gud möter unga och gamla, ger hopp och tro på framtiden, tröst och trygghet på samma sätt som i vår aftonbön vi kanske bad som barn. Och om du aldrig skulle ha bett förr, då kan den här stunden bli den första.
Låt oss be tillsammans.
Gud som haver barnen kär.
Se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer lyckan går,
Du förbliver fader vår.
Tack för den här dagen.
Amen.
Psalm 890 – Du vet väl om att du är värdefull