Publicerad den Lämna en kommentar

Tre perspektiv på berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn

Predikan i Petruskyrkan 18.1.2026

Vi läser ur Joh. 4:5–26

Jesus kom till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.

En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.”

Jesus sade: ”Gå och hämta din man.” Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” Kvinnan sade: ”Herre, jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.” Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”

Så lyder det heliga evangeliet.

Den här berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn, eller egentligen vid Jakobs brunn kanske man borde säga, är en berättelse om en kvinna som möter Jesus. Det är en berättelse med väldigt många dimensioner och nyanser, men jag vill idag försöka belysa tre perspektiv på berättelsen. 

Det första perspektivet är den personliga: Mötet med Jesus

Kvinnan kommer till brunnen för att hämta vatten och där finns Jesus och väntar på henne. Jesus inleder ett samtal med henne. Det här är ovanligt på två sätt: för det första så borde kanske inte en man tala med en främmande kvinna. För det andra, nånting som också kvinnan påtalar, borde inte en judisk man tala med en Samarit. 

Men det här att mötas vid en brunn mitt på dagen är inte en unik händelse i Bibeln. 

Moses möter sin blivande fru Sippora, den midjanitiske prästen Jetros dotter, vid en brunn. Abrahams tjänare hittar en fru till Isak, Rebecka vid en brunn. Jakob möter Rakel vid en brunn. 

Nu möter Jesus en Samarisk kvinna vid en brunn och ber om vatten. Bibliskt sätt är det en laddad situation. Man kan förvänta sig att nånting ska hända. 

Jesus ser uppenbarligen genom henne, att det finns en längtan i henne och att hon befinner sig i en svår situation. Jesus låter henne förstå: om du bara visste vad Gud har att ge och vem det är som talar till dig, han kan ge dig levande vatten, en källa till evigt liv. Det här väcker ett intresse hos henne. Hon förstår att det finns en möjlighet till någonting nytt och hon anar redan att detta är inte någon vanlig man. 

Ge mig av det vattnet ber hon, och Jesus säger: hämta din man. Då kommer det svåra fram i hennes liv. “Jag har ingen man”. Ordet som används här är grekiskans an-ayr ἀνήρ som betyder at man är gift, så vi kan förstå att man talar om makar här. Jesus använder samma ord när han säger fem män har du haft, och den du bor med är inte din man. 

Om vi stannar upp här en stund så hör man ju ofta tolkningar om att detta skulle handla om en syndig kvinna nu. Fem äktenskap i kras och den sjätte på gång. 

Men här vill jag poängtera att jag tror inte poängen är att peka ut och blottlägga en synd. Nu är dom ju på tuman hand, ensamma, så man kan ha ett samtal i förtroende. Jag tror tvärtom att Jesus här vill visa att han ser och känner till hennes svåra situation. 

Tänk om det är så att ja, hon har varit gift fem gånger, men alla hennes män har dött en efter den andra. Vi vet inte vilka situationer kan ha legat bakom. Sjukdom, våld, tvingas ut i krig, kanske hon blivit bortgift till gamla män som förbarmat sig över henne och dom har dött av ålderdom, vi vet inte. Kanske mannen som nu sköter om henne är en släkting som förbarmat sig över en änka. Det vet vi inte, men det vi vet är att Jesus ser hennes svåra och utsatta situation. Och det är det som uppenbart också får kvinnan att omvända sig och tro på Jesus. Berättelsen fortsätter, alltså efter vår bibeltext, med att hon lämnar sitt vattenkrus, skyndar in till staden och berättar om mötet med Jesus för alla hon möter. Jesus stannar i staden i två dagar och många kommer till tro på honom. Kvinnan har kallats den första missionären, det är hon som öppnar vägen för Jesus i staden.

Jag tror inte hon sprang in i staden och berättade för alla: han visste allt om min synd. Ordet säger att “han sa till mig allt jag gjort” men jag tror det mera handlar om att “Jesus visste min situation”  “Han visste vad jag gått igenom”. Varför tror jag det? Jag tänker mig att Sykar var inte en stor stad. Om nån varit gift fem gånger så var det knappast en hemlighet. Att man lyssnade på henne visar att hon måste ha varit respekterad i sitt samhälle. Därför var det extra ordinära att det hade varit ett speciellt möte som gjorde att flera ville höra mer om det levande vattnet. Och många kom till tro. 

Ett möte med Jesus kan förändra allt. Han ser vår situation som den är och kan ge oss levande vatten. 

Det andra perspektivet är att detta är en berättelse om två folk, judarna och Samarierna, som Jesus förenar i mötet med kvinnan. Namnet ”Samarien” kommer av namnet på Israels huvudstad (Nordrikets huvudstad), Samaria (Semers område), vilket i sin tur beror på att kung Omri en gång i tiden byggt staden på ett område han köpt av en man som hette Semer (1 Kon 16:24). Bakgrunden är att Israels folk var ett delat rike, i nordriket och sydriket. Samarierna var alltså också ett Israeliskt folk och hade en judisk tro. Senare hade assyrierna intagit landet och fört bort stora delar av folket i exil. Samtidigt hade det tvågsförflyttats nytt folk till området kring Samarien, som gjorde att det kom in många kulturer i området. Sydrikets Juda fördes i sin tur bort av Babylonierna. Och för att göra en lång historia kort, så eskalerade konflikten mellan Judar och Samarier efter att Juda kom tillbaka från exilen i Babylonien. Samarierna ville vara med och bygga upp templet i Jerusalem, men judiska familjer satte stopp för det. Därför blev det senare översteprästen Manasse, som gifte sig med en Samarisk kvinna, som började bygga ett eget tempel på berget Gerisim för Samarierna. Samariernas tro skiljde sig också lite från den judiska, man höll sig till Torah, de fem moseböckerna, men förkastade profeterna. 

Det är det här berget, Gerisim, som kvinnan och Jesus talar om. “Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” varpå Jesus svarar: den tiden ska komma, ja den är redan här, när det inte ska ha nån betydelse var man tillber, utan man ska tillbe Fadern i ande och sanning. 

Ser vi på världen idag så visst håller det på att bli lika delat som nord- och sydriket. Egentligen är det till och med en förenklad bild på vad vi ser i vår värld i dag: det delade riket går inte bara mellan syd och nord, öst och väst, höger eller vänster, konservativt eller liberalt, vegetarianskt eller kött, socker eller salt, ekologiskt eller konventionellt, fattig eller rik, ditt eller mitt, kallt eller varmt, kol eller vind, el eller olja. Vi ser många, många olika sätt som delar oss. 

På samma sätt som kvinnan förundrade sig över hur Jesus kunde be henne, en samarisk kvinna, om vatten, så kan det kännas förundrande för oss idag. Hur kan någon från en helt annan samhällsgrupp ändå visa vänlighet till oss? 

Här tror jag att Jesus exempel är otroligt starkt för oss idag. Det levande vattnet, Jesus, förenar oss. Han överbryggar klyftor och skillnader mellan folk och grupperingar. 

Slutligen det sista perspektivet – vad det kan betyda för oss på ett personligt plan. 

Jag vill ännu gå tillbaka till berget Gerisim – det här berget, och som kvinnan säger “Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” säger kvinnan. 

“Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna.” svarar Jesus. 

Jag vill fråga mig: vad är det vi tillber idag? På samma sätt som folket, världen, är delad idag inte bara i nord och syd utan på så många sätt, så är också vår tillbedjan delad. Självhjälpen är idag en stor industri och jag frågar mig, är det inte just den frågan som den på många sätt driver. Vilken är den rätta platsen att tillbe? Är det rätt träningsprogram, den rätta kosten, att bära rätt märkeskläder, att bli den du är, att förverkliga dig själv och leva till din fulla potential? Hitta rätt metod, program, certifikat, så blir du lycklig tillslut. I januari går det här på högvarv; nu ska du starta ett nytt och hälsosamt liv, gå på gym och bli smal.

Jesus säger: ni missar målet lite, “ni tillber det ni inte känner till” medan vi judar som tillber i Jerusalem “tillber det vi känner till”, men i slutändan kommer det inte att ha betydelse. Det som har verklig betydelse är att vi gör det tillsammans, i ande och sanning. 

Hänger ni med ännu? Tre poänger. 

Det personliga mötet med Jesus – Jesus kan förändra allt. 

Två delade folk – Jesus kan förena alla folk. 

Det personliga – var har vi vår tillbejdan – Vi ska söka Gud tillsammans i gemenskap, i “ande och sanning”. 

Det, goda vänner, är budskapet från dagens evangelium. 

Det personliga mötet med Jesus – Jesus kan förändra allt. 

Två delade folk – Jesus kan förena alla folk. 

Det personliga – var har vi vår tillbejdan – Vi ska söka Gud tillsammans i gemenskap, i “ande och sanning”. 

Amen. 

Låt oss resa oss och bekänna vår kristna tro. 

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.