Författare: Niklas Andersson

Predikan 25.10.2025 i Petruskyrkan

Dagens evangelietext kommer ur Mark. 2:1–12

Jesus kom tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln, bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”

Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?” Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bädd och gå hem.” Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig har vi sett något sådant!”

Så lyder det heliga evangeliet.

Dagens tema är tro och otro – och den här berättelsen i evangelietexten innehåller många delar kopplade till tro och otro. 

Jesus är hemma i Kapernaum. Det blev känt att han var hemma. Jesus var ju hemma från Nasaret, men när han som vuxen Jesus i tjänst kom tillbaka till Nasaret, så vet vi hur det gick till enligt evangeliet. Folk försköt honom och man sa: är inte det där snickarens son? Är inte det där Jesus, Marias och Josefs pojke? Och Jesus sa de välkända orden: ingen är profet i sin hemstad. 

Istället koncentrerade han sin verksamhet till Kapernaum, som ligger ungefär 50 kilometer från Nasaret. I Kapernaum hittade han sina lärjungar och i Kapernaum hände många under och tecken. Nu var Jesus hemma, och det grekiska ordet som används är oikon eller oikos, huset, hemmet, hemma. Från evangelietexterna får man den bilden att Jesus bor hos Petrus, och det är också vad man tror att är fallet. Av evangelietexterna får man bilden av att Petrus bor nära synagogan där Jesus ofta undervisade. 

Så nu var det känt att han var hemma. När Jesus är hemma kan det hända under, och det här vad människorna som förväntade sig. En stor folkmassa samlade sig när dom hörde att Jesus var där. Vid den här tiden hade man hört vad Jesus gjorde, han undervisade men det hände också underliga ting: människor blev botade, synder blev förlåtna. I evangelietexterna så nämns 26 personliga berättelser där en enskild människa blivit botad, 1000-tals då massor blev helade, 4 uppstod från det döda: Jairus dotter, änkan i Nains son, Lasarus och Jesus själv på den tredje dagen. Så det fanns en hög förväntning när de blev känt att Jesus var här. 

Det var säkert det här som de fyra männen hade i åtanke när de sökte upp Jesus. De hade sannolikt höga förväntningar när de sökte upp Jesus. Bibeln berättar inte varför den lame var lam, eller vad de hade för relation till varandra, männen och den lame. 

Men det den berättar om, är deras tro. De hade en stark tro på att när Jesus är hemma, kan man föra människor dit för att botas. 

När dom kommer till platsen är det fullt med människor, men det gick inte att komma in. Berättelsen säger att de gick upp på taket och firade ner sin vän. Och Jesus tar emot dem och replikerar till dem, när han såg deras tro så säger han: dina synder är förlåtna. Han såg deras tro. 

Tro och otro var dagens tema. När vi tänker om tro så kan vi tänka på den som två-delad. Också teologiskt så har man genom tiderna tänkt på tro som två delad. Fides qua creditur – vad man tror på och fides quai creditur – hur man tro. 

När männen firar ner sin vän genom taket så är det ett exempel på hur man tror, fides quai creditur, dom hade en stark tillit till att ett under kan ske. Dom hade hört och kanske sett Jesus tidigare – och nu agerade de. 

Den andra formen av tro, fides qua creditur, vad man tror på är alltså typ den här berättelsen, vi kan med förnuftet läsa Bibeln, och läsa om hur vännerna firar ner sin vän genom taket. Men tilliten som männen visar här, tron i  sitt hjärta att Jesus kan hjälpa, den måste finnas i våra hjärtan, fides quai creditur. 

När berättelsen går vidare så ser Jesus nu på de skriftlärda: de tänker han hädar. De har bara den ena formen av tro. De har läst och studerat skrifterna deras religiösa böcker och vet att ingen utom Gud kan förlåta synder. Deras tro är en form av otro ännu i det här skedet. De har inte den tillit som krävs på att veta att Jesus kan förlåta synder. 

Jesus ser vad de här människorna tänker i sitt hjärta. Männen som firar ner sin kompis till Jesus har en tillit och ett hopp till Jesus, för dom har hört och kanske sett vad som kan ske. De förde sin lame man till Jesus. 

Vilka lama män har vi hemma som vi kan föra till Jesus för att få nytt liv igen?

Men de skriftlärda tvekade. Och Jesus säger: jag ser att ni tvekar här. För att ni ska tro så säger jag “ta din bädd, stig upp och gå” och mannen gör så här. Och då häpnar alla och tror och prisar Gud. Då har dom lätt att tro, när dom ser med sina egna ögon vad som hänt. 

Och jag frågar det igen: vilka lama män har vi hemma, som vi behöver fira ner genom taket till Jesus? Där Jesus är hemma kan under ske. Det vi för till Jesus, kan bli någonting nytt och stort. 

Tro handlar om tillit att vi kan gå till Jesus med våra synder, skam, sjukdom och bördor och förvänta oss att han hjälper oss bära våra bördor. Otro i Bibeln handlar ofta om det att man inte tror fast man ser. 

Observera här att Jesus ser det i sin ande att de tvivlar. Därför demonstrerar Jesus att Människosonen kan bota sjuka. 

För många år sedan hade jag möjligheten se platsen där allt det här hände. Jag hade möjlighet att besöka Kapernaum. Och jag har lite bilder från Kapernaum, så låt oss se hur det ser ut i Kapernaum idag. 

Man kan fysiskt gå till den plats där det här dramat utspelade sig, till Petrus hus, där mannen fick sina synder förlåtna, där de skriftlärda tvivlade, där mannan fick ta sin bädd och stiga upp och gå igen. 

Så för mig var det här ett exempel på båda formerna tro: jag kan läsa den här berättelsen om hur det gick till när Jesus botade den lame mannen i Kapernaum, jag kan förstå den med mitt huvud. Men om jag också fick besöka platsen och känna på hur det kändes, fick kanske tron flytta ner från mitt huvud till mitt hjärta. 

På den här platsen, där Petrus bodde, där Jesus fysiskt var, kunde jag få fira ner min lame man bildligt talat till Jesus, för att min tro på samma sätt fick firas ner från huvudet till mitt hjärta. 

Jag tror att den här berättelsen idag utmanar oss att tänka på: vilka delar i vår tro behöver vi fira ner till Jesus. Vilka lama män är det som vi behöver fira ner till Jesus.

Kanske är det så att vi behöver fyra vänner för att få det gjort. Kanske är det till och med vi själva som behöver bli nerfirade till Jesus. 

I så fall har jag goda nyheter till dig: Jesus säger, dina synder är förlåtna. 

Vad har vi som behöver firas ner till Jesus? 

Vi ska resa oss och bekänna vår kristna tro tillsammans.

Andakt på Lekholmen, hösten 2025

Jag ska idag tala kort för nånting väldigt viktigt – nämligen lagen om sådd och skörd. 

Men jag ska börja med att ta en liten omväg innan vi kommer in till temat. 

Under skriban talade vi mycket om Jesus och vi gick igenom hela Jesus liv i berättelsen om Jesus. När Jesus for upp till himlen och lärjungarna 50 dagar fter påsk, på pingsten, fick ta del av del helige ande fick de mod och kraft att gå ut och berätta om Jesus. På samma sätt som vi berättade berättelsen om Jesus på skriban. 

Tyvärr var det inte alla som blev väldigt inspirerade av att man berättade om Jesus. Till en början gick det bra på många håll och de första kristna tolererades. Men snart började förföljelser. 

En av dem som var en riktigt ivrig förföljare var Saulus, han var en farise, som var ett av de mest lagiska judiska partierna. Det fanns många sådana partier inom de judiska lärda, sadduceer, esseer och fariseer var några grupperingar. 

Saulus började förfölja de första kristna som talade om Jesus. Vi kan läsa om det i apostlagärningarna, som är nästa bok efter evangelierna i Bibeln. En dag fick Saulus höra att det fanns kristna i Damaskus som idag ligger i Syrien, en god bit från Jerusalem. 500 km, om man kollar på Google maps. Men han beslöt sig för att vandra dit och ta reda på vad man kunde göra åt det. 

På vägen till Damaskus mötte ändå Saulus Jesus. Det står om det här i apostlagärningarna; på vägen till Damaskus kommer ett starkt ljus över honom och han hör en röst: Saul, Saul varför förföljer du mig? Det är Jesus röst och Saulus blir radikalt omvänd när han förstår att Jesus är verklig och han får möta honom. Saulus blir tillfälligt blind av ljuset, men när han åtefår sin syn så omvänder han sig och istället för att förfölja Jesus efterföljare så ansluter han sig till dem. Han tar ett nytt namn och blir Paulus. Paulus blir nu en viktig missionär och apostel och vi känner till Paulus främst för att 13 av hans brev finns bevarade i Bibeln. Paulus blir en fadersgestalt för de många små församlingar som växer fram i mellanöstern, i Korint, Filippi, Galatien, i Rom osv. 

Paulus skriver till församlingarna och ger råd om olika saker, och vi kan ännu lära oss väldigt mycket av att studera vad Paulus skrev till församlingarna. Ikväll vill jag lyfta fram en viktig sak som Paulus skrev till de nya församlingarna. 

Så här skriver han i Galaterbrevet 6:7–9:

”Bedra er inte, Gud lurar man inte: vad människan sår, det skall hon också skörda. Den som sår i sitt kött skall från köttet skörda undergång, men den som sår i Anden skall från Anden skörda evigt liv. Låt oss inte tröttna på att göra gott, ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.

Vad människan sår, det skall hon också skörda. 

Det här är känt som lagen om sådd och skörd. Det står om sådd och skörd på många ställen i Bibeln, både i gamla testamentet och Jesus berättar också en liknelse om såningsmannen, som sår i god jord eller i dålig jord. 

Det du sår, det får du skörda. 

Det här är en väldigt viktig princip i livet överlag. För vad sår vi? 

När du odlar i en trädgård så är det ju så. Sätter du potatis, så får du på sommaren nypotatis och till hösten stora bumlingar som du kan laga ugnspotatis av. Du får många potatisar att sätta  din källare. Potatisen är ett bra exempel, för finländarna har klarat många kalla vintrar tack vare potatisen. Vad vi sådde på våren, fick vi skörda på hösten.

Lagen om sådd och skörd är på samma sätt som Newtons lagar i fysik så som en naturlag. 

Sår du, så får du skörda. 

Sår du potatis så sannolikt får du skörda potatis. 

Sår du vete, får du sannolikt skörda vete.

Sår du nässlor, ja då blir det sannolikt inte potatis. 

I finansvärlden har man lätt att relatera till det här. Köp indexfonder nu för 10 euro i månaden, så får du skörda 20 år senare när fonderna växt med 100%. 

Sår du ingenting, så blir det ingenting att skörda heller. 

Det är därför jag tänker att det är så viktigt att tänka på vad vi sår in i vårt eget liv, och andras liv.

När jag står här nu och berättar om Jesus, när vi ber för varandra, när vi är vänliga mot varandra, när vi odlar goda relationer, ja då tänker jag att vi sår in sådant som kan växa och ge skörd. 

Så vad sår du in i ditt liv och vad sår du in i dina vänners liv? 

Låt oss säga att vi sår in vänlighet. Genom att bemöta varandra med vänlighet, så sprider sig det vänliga atmosfären vidare. Den växer. Vi får skörda vänlighet. 

Bemöt varandra med glädje och kärlek, för det kommer att växa och mogna till skörd; den som sår glädje och kärlek, får skörda glädje och kärlek. 

Naturligtvis fungerar det här omvänt också, men kanske vi lämnar de exemplen. Om ni tänker er ett ovänligt ord, så blir det nog svårara att tänka glada tankar om man får höra ett ovänligt ord. 

Men på samma sätt fungerar det i ditt eget liv: på vilket sätt talar du till dig själv i ditt sinne? Det är så lätt att man är hård och anklagande med sig själv. Vad sår du i dig själv? Jag skulle rekommendera att du talar vänligt också till dig själv. Om vi tänker på Jesus dubbla kärleksbud som slutar med att du ska älska din nästa som dig själv. Så märker vi här att vi behöver en sund kärlek till dig själv, för att kunna älska andra. 

Så in goda tankar i ditt eget liv. 

I 2 Kor 9:6 skriver Paulus– ”Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.

Låt oss be tillsammans.

Amen.

Varför behövde en allsmäktig Gud sju dagar för att skapa världen? Om han är allsmäktig kunde det väl ha varit klart på en gång. Men så berättar inte skapelseberättelsen. Den visar i stället hur Gud skapar steg för steg. Först ljuset, sedan himmel och hav, och småningom växter, djur – och till sist oss människor.

Kanske kan vi se det som en bild av hur Gud också skapar nytt i våra egna liv. Först trevar vi i mörkret. Sedan börjar konturerna ta form. Till sist står något nytt klart framför oss.

Och när allt var färdigt vilade Gud. Inte för att han behövde det – utan för att vila är en del av själva skapelsen. Att stanna upp, se vad som blivit, och låta det bära frukt.

Den här hösten har jag fått göra min prästpraktik i Petrus församling. Efter sju år som företagsledare och senare vuxenstuderande har det varit välsignat att få kliva in i ett nytt sammanhang. Jag har fått möta människor på konfirmandläger, i vardagen, på äldreboende, vid dop och gudstjänster, i både glädje och sorg. Tjäna för hopp och frid, för ny inspiration och för evighetsperspektiv.

För mig har den här tiden varit både arbete och vila: ett rum för reflektion efter många år i businessvärlden, och samtidigt en tid rik på mänskliga möten som öppnat nya perspektiv på världen och på medmänskligheten.

På samma sätt som bondens åker ibland behöver vila för att ge skörd igen, behöver också vi vår sabbatsrytm. Vi kan hämta ny kraft i skapelseordningens rytm av arbete och bära frukt i nästa säsong, steg för steg.

Niklas Andersson

Teolog i Petrus församling

Kolumn i Kyrkpressen, 2025